♥Min lilla familj♥

Ja nu ska vi se.

Jag kan ju lixom inte skriva om allt som har hänt under dessa månader eller kanske rättare sagt år som gått. Det jag kan skriva om är vad som hänt dom sista dagarna här.

Dom sista dagarna har varit fruktansvärda!

Allting började onsdag kväll. Sambon kom hem från jobbet som vanligt vid 1730. Jag var ute och lekte med barnen, kastade lite studs boll och cykla mm.  Sambon byggde på altanen, fixar staket och lite så. Vid 19 tiden går jag in med barnen och fixar och dolar lite och nattar dom. Vid 20 tiden kommer min kompis och säger, vad är det med Baltazar?! Öh va det är väl inget med han svarar jag. (Baltazar är en hund) Jo men okej, han såg lite konstig ut, som om han skämdes. Som han brukar göra om han varit på promenad själv... Jo han tar sina egna promenader i kvarteret. Han fick ett grisöra, han tog det och gick in och la sig i rummet. Jag och min kompis drog iväg en sväng. Kom hem runt 23 tiden, satte mig i soffan. Satt och kollade på Baltazar som låg på mattan, i säkert 20min. Hans bakben ryckte konstigt. Jag tog med honom ut för en kvälls kiss på gården bara. Men han kunde inte gå normalt! Han tog några steg och sedan la han sig ner igen...😦😟

Så jag ringde så klart akut vetrinären i Karlstad. Fick komma in på en gång. Så jag ringde min kompis igen, och ja jag tror inte ens jag frågade om hon ville följa med mig. Jag sa nog bara att du måste komma ovh följa med min in till vet med Baltazar, för han mår inte bra. Vi var i Karlstad vid 00 tiden. Kl 2 så fick vi komma in på ett rum. dom kolla igenom Baltazar och konstatera att han mådde inte så bra. Vet säger att han blir kvar här i natt. Då, då fattar jag att det är nog allvar nu. Han ska stanna här. Utan mig! Utan mig. Han ska få sitta i en bur,MED tratt på sig. Pga att han fick infart i benet för blodtagning, och sen dropp! Min lilla älskade hund skulle få stanna här. Ensam i en bur och med tratt. Ensam, f vad jag tyckte snd om honom. Jag grät och grät, kände mig så jäkla dum och elak. Jaghade turen att ha L med mig, för efter att vet sa att han blir kvar här så tappa jag lixom greppet. Jag minns knappt något. När vi åkte där i från var kl typ 0230. När jag kom hem satte jag mig i soffan en liten stun. Grät som ett litet barn. Gick ner och la mig, fortsatte gråtta. Sambon la sin arm om mig och sa att det blir bra. Mmmm visst tänkte jag. Somnade bortåt 0530. Sen vakna Robyn 7... Tack för den lixom. Skulle precis gå upp, då kliver sambon upp och tar med sig henne upp! Helt underbart. Men då kom tankarna igen. Vad gör Baltazar, hur mår han, hatar han mig nu. Är detta mitt fel Osv.... Jag gick upp vid 8. Kommer upp och börjar tjuta igen. Ser Baltazars alla saker. Skrutt va jobbigt! Och inte kan jag ringa in heller, eller jo det kunde jag väl. Men det va ju röd dag och då konstar det liiiite extra att ringa in. Så jag fick snällt vänta att dom skulle ringa mig. Det va den längsta förmiddag någonsin! Vi tog med barna ut och cklade lite på gatan, grannarna kommer ut och frågar hur det är och hur det är med Baltazar. Vid lunch ringer det. En klump i bröstet, frågor hinner ploppa upp i huvudet. Jag svarar. Vet är jätte lugn och gullig i telefon. Hon berättar att Baltazar Inte gör några framsteg utan står still på samma ruta. Så dom behåller honom yttligare ett dygn. NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ. Jag vet inte ens vad vi gjorde mer under den dagen... Men jag vet att på em kl 15 så ringer det. Vetrinärens nummer står i rutan. Dom sa i samtalet på fm att dom ringer bra om en sämre förändring sker, så jag behöver inte oroa mig att dom inte ringer. Men nu ringde dom, alltså en förändring har skett... Vet säger, Baltazar är stressad över att vara här och vi tror att det kan vara därför han inte mår bra nu. Så om du vill och har möjlighet så får du komma in och hämta honom. ABSOLUT!!! Jag kommer på en gång!!!! Där inne möter vi en slö Baltazar, hög på smärtlindring mm. Stackarn. Väl hemma så får han ta det väldigt lungt och bara vara. Men jag tycker inte att det blir någon förbättring. Så i dag ringde jag in till vet igen, dom säger att vi provar ta bort smärtlindringen så får vi se vad som händer. Ok. Mitt huvud ställde in sig på att innan vintern så har jag nog kanske ingen hund kvar. Och varje gång jag tittade på Baltazar så grät jag. Men sen på em när drogerna börja gå ur kroppen på honom, så märkte jag att Min Baltazar var på väg tillbaka!!!! Och nu, nästan återställd, jäkla verktabletter! Grrrrr.

Så nu får vi se hur han mår i morgon.

Sen i går. Fick även vår älskade Tarzan lämna oss. Vila i frid älskade Tarzan 💙💚

Det får vara allt för nu. Nu är kl super mycket ju så nu ska jag lägga mig. 

Ses 😊

Den 29/12-2013 tyckte bebis att det va dags. Så klockan 04.00 gick jag upp, tog en alvedon och tänkte inte mer på det utan tänkte väl mest att det va nog tacosen som vi åt dagen innan som spökade... Men icke, klockan 05.00 va värkarna i full gång! Jag låg i soffan och stönade en stund innan Patrik vaknde och undrade vad jag gjorde. Haha och då stod jag på alla fyra i soffan med rumpan upp i vädret ;) Tror aldrig han varit så snabb upp ur sängen, VA ÄR DET DAGS?????!!!!! Jaa jag tror det sa jag. Så han ringde mamma alltså min svärmor, och sa att du måste komma hit och ta Kim. Det är dags. Svärmor va nog här på mindre än 10min! Svärmor hjälpte mig ta det lite lungt och slappna av. Hon tog på mig med sina kalla goa händer, kan säga att det va så jäkla skönt, precis vad jag behövde då! Sen fick Putte ringa Lenita oxå, hon skulle köra in oss, Putte våga inte köra. Han hade ju tagit några glas vin till tacosen. Ja vilken dag det blidde sen. Och givetvis så vaknade ju Kim oxå innan vi han komma i väg till BB. Hon blev rädd när hon såg mig ha så ont. Men svärmor/farmor fanns ju där, så hon berättade för Kim vad so stod på. Kim trodde givetvis att vi snart skulle vara hemma igen. Men så blidde det inte, blev ett kejsarsnitt även denna gång. Efter Bara 12 timmars kämpande :) Med Kim höll vi på i över 24tim! Medans jag låg på uppvaket så fick bebis och Putte ett rum, han skickade en bild till mig på honom och bebis. Och så skicka han även en bild till Kim! Som vart sååå glad så hon börja grina. Gud vad jag saknade Kim när jag låg där helt ensam. Jag skulle bara vilja ringa till henne och berätta att allt gått bra och att mamma inte längre har ont. Men efter en stund när jag fått komma upp till rummet, så plinga det till i min mobil. Det va faster Anna som skickade en bild på Kim, när hon sov i hennes säng <3 Det är tur hon har sin faster! Dagen därpå kommer Kim med pappa, gissa om jag börja gråta när jag såg henne! Och Kim grät för att hon saknat mig så mycket och för att hon var så glad för att ha fått en lillasyster! Ojojoj vilken dag det blev den 29 dec 2013! Här kommer några bilder, för nu orkar jag inte skriva mer :-P

I dag har Kim och jag julpyntat! Vi försöker locka hit snön :) Det vart så mysigt här hemma i vårat lilla hus. Men nu på em/kvällen känner jag mig inte alls så pigg. Har ont lite överallt, men jag får väl skylla mig själv... Men jag vill ju ha det gjort innan bebis kommer. Hade tänk pyntat i helgen men då ska vi bort med Puttes jobb på julbord+show och övernattning! Ska bli super skönt och skoj. Har lite funderingar på att packa BB väskan oxå, har inte gjort det :) Å så ska bebis sängen byggas ihop! Vi hinner inte klart med källaren heller så sängen ska förmodligen flyttas ut till rummet.... Mest för att jag inte vill att Kim ska bli störd av bebis på nätterna sen när den kommer. Och så måste vi ta bort en liten vägg i hallen så barnvagnen får plats. Så det finns lite att göra innan knodden kommer ♥

Men men det hinns väl som Puttecsäger.... :)

 

Ha det så bra :)

Jises, har ju glömt bort Kitty! Har ju bara typ skrivit om mig själv....

Kitty är också gravid! Hon har bara ca 2 veckor kvar. Hon sover konstant, äter som en häst och är huuuur kelig som helst ♥ vill ligga nära hela tiden. 

 Lite bilder på Baltazar, Kitty och Kim ♥♥♥

Nu har vi kollat på Idol, och säger bara ut med Kewin!

Så nu orkar jag inte se vecko finalen (som vanligt).... så kryper nu ner i sängen och sover ist :)

I morgon lutar det åt Ikea, för julmat..........

Så god natt på er alla

 

Ända sen i morse har jag haft en kontigt mensverk känsla... Det hade jag inte med Kim, så känns lite konstigt. Funderar på vad det kan va och om det går över?! Men bebis är det full fart på iaf :) Sa det till sambon förut hur jag kände mig. Han titta på mig och sa att jag kanske ska ringa bm, men hon är ju inte där. Är ju helg nu. Fast förlossningen kan man ju alltid ringa. Men tror vi väntar lite till med det. Han sa oxå att till veckan ska han bort på jobb fast bara ca 15-20mil bort, åker måndag och kommer hem på fredag. Just nu känns det inge bra att han drar iväg. Men han är ju inte så långt bort..... tur jag har min lilla hjälpreda iaf :)

 

Ja ja skulle bara skriva av mig lite...

Ha en fortsatt trevlig och bra fredag hörrni

🙌Nu va det visst ett tag sen jag va här igen😊 men tänkte börja med en bild, eller lite info kanske man ska säga....🙌

Tiden går, sakta men säkert :) nä då men jag tycker tiden går jätte sakta. Till och med dagarna! I går låg Putte och jag i sängen och prata lite. Det är ju "bara" 15 veckor kvar till bf typ. Och det låter ju inte så mycket. Men hur mycket låter det inte om man säger julafton/nyår?! Låter som det är en evighet dit.... I går var jag i väg till bm på undersökning + blodprov. Hon mätte magen och så lyssna vi på bebisen!!! Tänka sig att jag svävade på moln hela dagen sen :) tänk vad glad man blir av att höra ett litet hjärta slå♥ :) 

Här kommer lite bilder....

I går var vi på ultraljud! Det är ju så spännande, Putte somna i vänterummet och jag höll på att svettas ihjäl! Jises så varmt jag tyckte det va där inne. Inne på ul så fråga hon om det va något speciellt vi ville veta eller inte veta, så vi sa att vi vill Inte veta vad det blir iaf :) det får lixom bli en överraskning!!!  Det vart ett nytt nedkomstdatum oxå, förut var det den 26/12-13 och nu vart det 6/1-14 och det måste jag ju säga att jag gilla. Bara den nu vill vara kvar där inne över nyår :) 

Lilla ♥

När jag gick gravid med Kim sa jag hon hela tiden. Men den här gången säger jag han... kan det betyda något tror ni?! Skulle va kul med en liten kille i familjen :) I går var vi i väg och hämta en vagn som vi hade lagt bud på. Och vi vann den! Kanske lite tidigt att köpa vagn nu men den va billig och väldigt fin :) så den står där nere i källaren och bara väntar... när vi åkte för att hämta den, råka vi få med oss en sak till :)

Jag har en kompis som drabbats av det, en väninna till mamma som dog av det. Jag kan mycket väl förstå ångesten, paniken & rädslan för att kanske det kommer tillbaka?! Men jag visar inte hur jag tycker/känner. Utan jag försöker att få henne att ta det lungt. Släppa skiten typ. Men i självaverket är jag rädd. Jag tar åt mig det hon säger till mig. Fast visar det inte, men hon vet allt hur jag är ;) tänkte på henne närjag läste detta : (taget från Aftonbladet)

 

Vi är tidiga.Utanför tegelbyggnaden står lungcancerpatienterna i solen och röker morgonens första cigarett. En taxibil väntar på någon som inte kommer, stänger av motorn. Vi går in och väntar.Återbesöksångesten. Annika har inte sovit alls i natt. Antagligen finns skräcken alltid där, men i tystnad. Jag vet att hon skonar mig. Det är först var fjärde månad, när det där brevet med de blåa bokstäverna landar på hallmattan, som rädslan konkretiseras, aktualiseras.Mer än ett år har gått sedan operationen. De välmenande frågorna från de som vet, eller får veta: Men du är frisk nu? Alla canceröverlevares ständiga dilemma: Att betraktas som just överlevare. Och deras mumlande svar: Nja, alltså, det dröjer ju fem år innan man blir friskförklarad. Och inte ens då -Det är nästan som en hemlighet alla före detta cancersjuka bär på, att det inte är över: Vetskapen om hur vanligt det är att drabbas igen. Och att det oftast är då folk dör, andra gången.Det finns säkert statistik över det. Jag vet inte, jag bestämde mig redan då för att inte ångestsurfa mer efter cancersiffror. Jag minns en läkare som tröttnade på mina frågor om procentsatser och sa: Det är alltid femtio-femtio, antingen dör man eller så överlever man.Han hade rätt. Åt helvete med statistiken. Och jag minns väntrumstystnaden, precis som nu: Tystnaden som låter som när människor håller andan. Avdelningen för gynekologisk cancer. Unga kvinnor i gröna soffor. Omöjligt att avgöra om de är mitt uppe i behandlingen, eller om de likt oss är här för återbesök. Pojkvännerna vid deras sidor, som att se sig själv utifrån: Precis lika rationella, positiva, livrädda. Ingen möter någon annans blick. Alla är upptagna med sitt.Skräcken, att slungas tillbaka in i mörkret. Att åter leva i limbo, i ständig väntan på svar från undersökningar, scanningar, röntgen. Makt­lösheten. Bilresorna till sjukhuset, lukterna, färgerna, väntrumsmöblerna. Prognoserna, statistiken. Hoppet om att få vara till hjälp, om så bara genom att köpa en kexchoklad i kiosken, eller en dagstidning. Flyktfantasierna, skammen.Sedan kommer en sjuksköterska och säger hennes namn. Vi går in i ett rum. Samma frågor som för fyra månader sedan. Samma under­sökning. Samma läkare som säger samma mening: Det kommer svar på posten om några veckor. Vi går ut. Passerar väntrummet där pojkvännerna stirrar ned i gårdagens morgon­tidning utan att läsa ett ord.På vägen hem stannar vi till vid ett kafé på Möllevångs­torget och äter varsin ägg­smörgås med kaviar, dricker en dubbel espresso. Det är fortfarande en solig morgon i Malmö, livet fortsätter.

 

Kan bara säga att det måste va den västa jekla sjukdom som finns!!!  Kram på er alla ♥♥♥♥

I dag har jag börjat jobba igen, och Kim har börjat på dagis! woohoo lixom :) Efter jobbet drog jag in till Kga och Arbetsförmedlingen med en kompis. Vi skulle ju skriva in oss... och det gick kanon bra! Tanta jag fick prata med var väldigt förstående och go. Och den jag prata med sist jobba inte kvar! Hoppas gubben fick sparken!!! Så nu återstår bara att se om jag får börja stämpla... Efter Kga åkte jag och hämta hem Kim från dagis, satte oss i soffan och myste lite. Men vi vart så jekla trötta så var tvungen att hitta på något. Kan ju inte sova midda när kl är 1630 lixom. Så det fick bli dags för matlagning :) Kim fick bestämma kvällsmat. Så det blev korvstroganoff m ris, mummms! Hon stog för matlagningen medans jag greja lite annat i köket.

Nu är jag ganska säker på att det inte är två bebbar i magen....

 

Jises va det regnar här. I kväll hade kompisen och jag tänkt att ta oss ut i skogen och leta efter lite svamp. Men det får vi flytta fram till en annan dag. I dag har jag inte gjort många knop...mest legat i soffan och lekt med plattan och kollat på tv. Eller servicese så tog Kim och jag cyklarna hem till en kompis på fika och lite lek. Så nu känner jag mig riktigt rastlös och uttråkade! Funderar på om jag ska ta mig ner i källaren och grejja lite. Inte så myckkanskedär nere nu... det ska spacklas och tapetseras. Ja och sen så måste ju värmen kopplas in. Och detta Måste vara klart inom 4månader.... får väl se hur det går. Bm tyckte inte jag skulle hålla på och slipa väggar. Ojoj hon skulle bara veta vad jag gjorde när Kim låg i magen.... tyvärr har jag ing bilder på det. Om inte kompisen kan lyckas få fram det :)

 

Nu till nåe annat, vill ni se vad min sambo va i väg ochdärmta härom kvällen?!

Tänkte bara lägga in en liten bild och uppdatering på knodden i magen :)

 

Jag börjar väl med att lägga upp en bild på lite av grejerna jag fick när jag fyllde :)