Tankar

Publicerad 2015-05-15 18:40:00 i Allmänt

Ja nu ska vi se.

Jag kan ju lixom inte skriva om allt som har hänt under dessa månader eller kanske rättare sagt år som gått. Det jag kan skriva om är vad som hänt dom sista dagarna här.

Dom sista dagarna har varit fruktansvärda!

Allting började onsdag kväll. Sambon kom hem från jobbet som vanligt vid 1730. Jag var ute och lekte med barnen, kastade lite studs boll och cykla mm. Sambon byggde på altanen, fixar staket och lite så. Vid 19 tiden går jag in med barnen och fixar och dolar lite och nattar dom. Vid 20 tiden kommer min kompis och säger, vad är det med Baltazar?! Öh va det är väl inget med han svarar jag. (Baltazar är en hund) Jo men okej, han såg lite konstig ut, som om han skämdes. Som han brukar göra om han varit på promenad själv... Jo han tar sina egna promenader i kvarteret. Han fick ett grisöra, han tog det och gick in och la sig i rummet. Jag och min kompis drog iväg en sväng. Kom hem runt 23 tiden, satte mig i soffan. Satt och kollade på Baltazar som låg på mattan, i säkert 20min. Hans bakben ryckte konstigt. Jag tog med honom ut för en kvälls kiss på gården bara. Men han kunde inte gå normalt! Han tog några steg och sedan la han sig ner igen...😦😟

Så jag ringde så klart akut vetrinären i Karlstad. Fick komma in på en gång. Så jag ringde min kompis igen, och ja jag tror inte ens jag frågade om hon ville följa med mig. Jag sa nog bara att du måste komma ovh följa med min in till vet med Baltazar, för han mår inte bra. Vi var i Karlstad vid 00 tiden. Kl 2 så fick vi komma in på ett rum. dom kolla igenom Baltazar och konstatera att han mådde inte så bra. Vet säger att han blir kvar här i natt. Då, då fattar jag att det är nog allvar nu. Han ska stanna här. Utan mig! Utan mig. Han ska få sitta i en bur,MED tratt på sig. Pga att han fick infart i benet för blodtagning, och sen dropp! Min lilla älskade hund skulle få stanna här. Ensam i en bur och med tratt. Ensam, f vad jag tyckte snd om honom. Jag grät och grät, kände mig så jäkla dum och elak. Jaghade turen att ha L med mig, för efter att vet sa att han blir kvar här så tappa jag lixom greppet. Jag minns knappt något. När vi åkte där i från var kl typ 0230. När jag kom hem satte jag mig i soffan en liten stun. Grät som ett litet barn. Gick ner och la mig, fortsatte gråtta. Sambon la sin arm om mig och sa att det blir bra. Mmmm visst tänkte jag. Somnade bortåt 0530. Sen vakna Robyn 7... Tack för den lixom. Skulle precis gå upp, då kliver sambon upp och tar med sig henne upp! Helt underbart. Men då kom tankarna igen. Vad gör Baltazar, hur mår han, hatar han mig nu. Är detta mitt fel Osv.... Jag gick upp vid 8. Kommer upp och börjar tjuta igen. Ser Baltazars alla saker. Skrutt va jobbigt! Och inte kan jag ringa in heller, eller jo det kunde jag väl. Men det va ju röd dag och då konstar det liiiite extra att ringa in. Så jag fick snällt vänta att dom skulle ringa mig. Det va den längsta förmiddag någonsin! Vi tog med barna ut och cklade lite på gatan, grannarna kommer ut och frågar hur det är och hur det är med Baltazar. Vid lunch ringer det. En klump i bröstet, frågor hinner ploppa upp i huvudet. Jag svarar. Vet är jätte lugn och gullig i telefon. Hon berättar att Baltazar Inte gör några framsteg utan står still på samma ruta. Så dom behåller honom yttligare ett dygn. NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ. Jag vet inte ens vad vi gjorde mer under den dagen... Men jag vet att på em kl 15 så ringer det. Vetrinärens nummer står i rutan. Dom sa i samtalet på fm att dom ringer bra om en sämre förändring sker, så jag behöver inte oroa mig att dom inte ringer. Men nu ringde dom, alltså en förändring har skett... Vet säger, Baltazar är stressad över att vara här och vi tror att det kan vara därför han inte mår bra nu. Så om du vill och har möjlighet så får du komma in och hämta honom. ABSOLUT!!! Jag kommer på en gång!!!! Där inne möter vi en slö Baltazar, hög på smärtlindring mm. Stackarn. Väl hemma så får han ta det väldigt lungt och bara vara. Men jag tycker inte att det blir någon förbättring. Så i dag ringde jag in till vet igen, dom säger att vi provar ta bort smärtlindringen så får vi se vad som händer. Ok. Mitt huvud ställde in sig på att innan vintern så har jag nog kanske ingen hund kvar. Och varje gång jag tittade på Baltazar så grät jag. Men sen på em när drogerna börja gå ur kroppen på honom, så märkte jag att Min Baltazar var på väg tillbaka!!!! Och nu, nästan återställd, jäkla verktabletter! Grrrrr.